Jag fick sitta ut ett tag i väntrummet igen men tillslut fick jag en säng, snygga (not!) kläder att ta på mig samt ett skåp att låsa in mina värdesaker i. Klockan var ca 11.30 då och operationen var ju beräknad till kl 14.00. Man satte dropp i armen på mig och därefter fick jag lugnande och lite smärtstillande.

De berättade att det dragit ut på tiden och att operationen skulle ske först klockan 15.00 - väntan i 4,5 timme alltså! Gissa om man hann bli nervös.... *gulp* Tillslut var klockan 15.00 och det var dags att gå ner till operation. Mer om det i del 2, nu måste jag natta kidsen :)

Sådärja. Nu är det snart dags att bege sig mot Kristianstad... Har sagt hejdå till mannen och barnen (de är 4 och 2,5 år så jag har inte berättat för barnen)

och väntar nu på att klockan ska gå så att min mamma kommer och hämtar mig.

Gullig som hon är så kör hon mig till Kristianstad (enkel väg ca 1,5 timme) Jag har världens bästa mamma

Sådärja. Nu är det snart dags att bege sig mot Kristianstad... Har sagt hejdå till mannen och barnen (de är 4 och 2,5 år så jag har inte berättat för barnen) och väntar nu på att klockan ska gå så att min mamma kommer och hämtar mig. Gullig som hon är så kör hon mig till Kristianstad (enkel väg ca 1,5 timme) Jag har världens bästa mamma ♥

Håll nu tummarna för mig!! Hejdå, vi hörs - hoppas jag! ;)

Så var det dags. I morgon börjar jag flytet lite smått. Jag har beställt hem en hel del Modifast som jag hoppas kommer så fort som möjligt. Beställde från deras hemsida eftersom det är mycket billigare än att handla det på apoteket! Har dock köpt hem så jag klarar mig i morgon.. 4 stycken / dag är det sagt. Det fixar jag nog! :)

Jag fick gå in till receptionisten direkt, trots att jag var 20 min tidig. Där fick jag lite info om hur dagen skulle se ut samt en faktura för besökskostnaden (180 kr) Jag fick också en plastficka innehållandes en bunta papper med info om, inför och efter operationen och recept på sprutor och omepazol.

Efter det fick jag träffa underbara sköterskan Bodil, som antecknade min vikt, längd och omfång runt magen. Hon frågade även om min maxvikt, 101 kg.....

Efter det fick jag gå in till besöksrummet, där vi alla sedan samlades. 6 stycken var vi på gruppinformationen, jag, en ung tjej med tolk, en medelålders tjej och sedan tre killar. Kirurgen, Sven, gick igenom en massa information med både bildspel och en liten video. Sedan kom sköterskan in och pratade lite information ang. kosten och så.

Sen var det dags för enskilt samtal med kirurgen. Jag gick in näst sist, och hade innan dess fått reda på att alla före mig blivit Godkända och att de skulle gå ner ca 8 kg samt 10 kg innan OP-tid i mars. Jikes, tänkte jag. Det är ju mycket! :S

Hur som helst så var det inga problem inne hos kirurgen Sven. Han frågade lite om min viktresa, min maxvikt och vi gick igenom provsvaren från då jag lämnade blod på vårdcentralen här hemma. Han tog även blodtryck och lyssnade på hjärtat - Det såg bra ut och han sa att jag verkade ju helt klar i huvudet; Tack för den, svarade jag och vi skrattade gott ihop.

Är det här något för dig? Frågade han. "Ja, jag tror det... eh.... VET det", kom jag på mig själv att säga. Jag kan ju inte verka osäker... Det tror jag med och då tycker jag vi bokar in det hos Bodil och så syns vi ju snart igen.

Va? vad sa du sa du? Är det DETTA jag legat sömnlös över i en veckas tid? Detta jag varit SÅ nervös inför? Detta jag övat upp ett försvarstal för? Prisa herren, jag blev GODKÄND!!

2 kg (?!) ska jag gått ner på 2 veckor - piece of cake för mig som bantat hela mitt liv!

Han skickade mig vidare till än en gång, underbara Bodil, som bokade in mig för Operation den 9 Mars. Vi pratade lite när hon plötsligt utbrast; 2 kg? Ska du bara gå ner 2 kg?? Det har jag ALDRIG varit med om innan....! Men du, gå ner så mycket du bara kan. Det är lika bra att kroppen ställer in sig på viktnedgång och du vet ju att.. man kan ju bli "inringd pga återbud" så det är lika bra att sätta fart direkt :) Absolut!

Sen var det bara att åka hela vägen hem igen. Denna resan med världens lyckorus, istället för världens ångest. Underbart lycklig, är vad jag är!

Jag ringde min vårdcentral den 15/11 och förklarade min situation, och min önskan; en operation. Sköterskan kunde se min "viktresa" genom de 3 senaste åren i min journal, då jag haft kontakt med dietister, jag har vägt mig konternueligt under en period hos en läkare en gång i månaden, jag har fått reductil och Xenical utskrivet.... You name it!