9 dagar kvar

Det är ungefär det som snurrar i mitt huvud dagarna i ända. Operationen. Bedömningsmötet. Vad kommer hända? Blir jag godkänd eller inte? Om inte, vad gör jag då? :S


Jag lusläser artiklar, läser om andras komplikationer, tvekar, längtar, blir rädd, vill.... Tankarna är många. Fick klartecken från sambon idag, han får ledigt från jobbet så att han kan följa med mig till Kristianstad. Underbart. Frågade vad han hade sagt för anledning, varpå han svarade; Jaaa, jag sa ju vad vi skulle göra. Eller, vad du planerar att göra.. MEN, la han till snabbt när han såg min sura nuna, han har ju tystnadsplikt.....

Trodde jag skulle slänga ut karl-jäklen ur huset! Han VET hur känsligt det här är för mig. Jag har inte berättat om det här för NÅGON ANNAN - än just honom. Inte mina föräldrar (som jag står väldigt nära annars), inte för någon! Han visste att jag inte ville berätta - ändå är det det första han gör, berättar för sin chef! Varför sa han bara inte att det var ett väldigt viktigt läkarbesök? Varför berättade han ingående och varför sa han att JAG skulle dit? Kunde han inte dragit till med att han själv behövde till tandläkaren, eller vad f*n som helst??

Är jag löjlig? Dum? Inte vet jag. Jag börjar bli knäpp av det här. Vill bara veta, vill bara ha det gjort! Besviken är jag i alla fall... väldigt besviken. Och ensam i mina tankar som rör en operation....

Kommentarer
Joanna

Hej! :)



Jag har haft det väldigt nervöst som nyopererad. Upplever det smått skrämmande att prova äta nu, men försöker övervinna rädslan. För man måste ju äta. I början hade jag problem med att jag var aldrig hungrig, och idag har jag haft en dag då jag är hungrig hela tiden. Men vet med mig att det är för att jag ätit för dåligt dom senaste dagarna. Har haft svårt att få i mig så mycket som jag ska. Men det blir sakta men säkert bättre. Har läst för mycket om dumping, om att det skulle vara en nära döden upplevelse, vilket gjort mig lite rädd för nu när man ska börja äta.



Tar en dag i taget, provar på det som känns okej, än så länge har jag bara ätit sådant som är väldigt lätt tuggat, man vågar väl mer allt eftersom kan jag tänka mig :)



Ångrat mig har jag inte gjort. Kan ibland känna vad har jag gjort?! Men det är just när jag får lite "ångest" över ätandet. Men nej, ångrar mig absolut inte. Men det är svårt att lära in allt nytt, man får helt enkelt ge det den tid det tar. Jag tar allt i min takt.



Ska verkligen hålla tummarna för att du blir godkänd! Jag vet hur nervös man är när man går och väntar. Jag skulle egentligen fortfarande gå och vänta.. Men fick en kallelse till kirurgen för att prata om operation av min galla, har haft fruktansvärda gallstensanfall i 1½ års tid. Och då tog jag upp det med GBP också, för jag hade läst om att man kunde göra båda operationerna samtidigt. Och jag var en alldeles utmärkt kandidat, så han satte upp mig för båda operationerna samtidigt. Har du väntat länge? Här där jag bor är väntetiderna normalt väldigt långa.



Kram och lycka till!



2011-01-11 20:36:39
URL: http://Kiikop.bloggplatsen.se
Lancome

Hej!

Håller tummarna för att du blir godkänd :)

klart du blir

Du får jättegärna lägga mig bland dina "favoriter".

Lägger upp dig på min sida, är det ok?



Jag har inte vägt mig sen jag var hos dietisten i somras, men kan absolut inte tänka mig att jag har gått ner nåt i vikt. Och då låg mitt bmi på nästan 44. Hjälp det är ju jätte högt, får panik när jag tänker på det.

Ett stort Lycka till på bedömningen!

Kram

2011-01-12 01:14:43
URL: http://lancomesresa.blogspot.com
Linda

Hej!



Förstår att du blev arg på din man. Skulle jag också blivit. Har själv inte berättat för någon mer än maken heller.

Kram

2011-01-12 20:38:22
@ngie

Hej Snuttan!!!



Jag förstår din frustration över din pojkvän, men förstår faktiskt om han inte vill ljuga inför sin chef, som dessutom har tytnadsplikt...



Att du är nervös och har det jobbigt det förstår jag, jag var där bara för några dagar sedan :)



Men nu efter operationen så mår jag helt fantastiskt, svullen mage och 5 plåsterlappar skvallrar om en operation, men jag har inte haft ont och mår oförskämt bra...



Du skall se att det löser sig. Och förlåt din pojkvän, han vill ju vara med och stötta dig...



Kram

2011-01-14 09:24:37
URL: http://mammamormormanniska.blogspot.com/

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0