Hur som helst så ställde jag mig på vågen i morse. Den stannade på 80,3 kg (startade på 82 kg) Det innebär att jag gått ner 1,7 kg på 4 dagars flyt. Måste väl ändå vara ganska så bra, även fast jag gärna sett att det varit mer ;) Såklart. Tror ni jag fixar minus 2 kg till på måndag?? Hoppas.

Har inte motionerat nåt alls, får lite dåligt samvete över det, men ska försöka skärpa mig framöver....

Har precis druckit upp dagens sista dryck, den är verkligen kanongod! Tur det... Motionen har det inte blivit mycket av, tyvär. Inte skoj när det är så kallt ute! :( Men, jag hoppas såklart jag har gått ner lite ändå. Håll tummarna så kommer resultatet i morgon. Trevlig helg!

Tror jag har kommit in i ketos (Ketos uppstår när det frigörs mer fettsyror än vad kroppen hinner med att förbränna) och andedräkten är inte att skoja med! Usch. Undra vad man kan göra åt saken? Tips, nån?

Höll på att smälla av när sambon plockade fram stora CHIPS-skålen när vi skulle se på film igår!! Fy så elakt. Jag kan visserligen inte tvinga honom att sluta äta gott, men kanske kunde han respekterat det på första dagen av mitt flyt i alla fall? Jaja. Jag höll mig till mitt vatten, min frostiga Modifast-glass (se inlägget nedan) och en kopp BULJONG!

Hällde 2,5 dl rykande, hett vatten i en kopp - sedan la jag i en fyrkant grönsaksbuljong. Lovely! Fantastiskt gott. Hoppas min leverans från Modifast kommer idag. Då har jag så jag klarar mig i ca 2 veckor framöver.... 

Har lagt en färdigshakad choklad-Modifast i frysen. Läste nämligen att det gick att göra, och att sedan äta den som "glass". Kanske blir det gott? Värt att testa iaf! *jag återkommer med resultat

Det var INGEN HIT!! (tyvär!) Smakade bara FROST!

Så chokladsmaken försvann! :S Jahapp, men nu är det testat iaf! :)

Den hemska och bittra sanningen avslöjas. Jag. Tagit igår, den 23 Januari 2011, en dag innan flyt. 114 cm runt midjan (naveln) och 82 kg tung. Suck. Hoppas verkligen kunna lägga upp en bild med mindre "jag" på inom kort. Hoppas, hoppas....

Så var det dags. I morgon börjar jag flytet lite smått. Jag har beställt hem en hel del Modifast som jag hoppas kommer så fort som möjligt. Beställde från deras hemsida eftersom det är mycket billigare än att handla det på apoteket! Har dock köpt hem så jag klarar mig i morgon.. 4 stycken / dag är det sagt. Det fixar jag nog! :)

Jag hade skrivit ut patientinformationen på 30 sidor som jag la fram till mina föräldrar, så de fick skumma igenom det och ställa frågor. Jag hade även med mig mitt häfte, så de hade varsitt att läsa ifrån, och mamma tog såklart mitt - där operationstiden stog.

8 Mars?? Jaha, då behöver vi ju inte fira dig med tårta.....

Jag fyller nämligen år 2 dagar efter operationen. Och NEJ, det behöver ni ju inte! (vad skulle jag säga, lixom?)

Min mamma har också kämpat med sin vikt så hon vet hur det är att vara överviktig. Efter ett tag var hon också väldigt stöttande och sa att hon förstod mig - att det ÄR jobbigt att vara överviktig, på alla plan.

Vi pratade mycket om risker, mamma är så rädd att det ska hända mig något. "Dör du så slår jag ihjäl dig, bara så du vet"... sa hon. Älskade mamma ♥ Det kommer gå bra. Bättre än bra. Det finns fler risker med att vara överviktig, kontrade jag med...

Jag gav henne adressen till världens bästa forum ang Gastrick Bypass: www.viktop.se Där hittar hon allt! Och hon får lättare att se hur positiv operationen faktiskt ÄR. Åh, jag är så glad. Har längtat ihjäl mig efter att få berätta för dom ♥

Jag fick gå in till receptionisten direkt, trots att jag var 20 min tidig. Där fick jag lite info om hur dagen skulle se ut samt en faktura för besökskostnaden (180 kr) Jag fick också en plastficka innehållandes en bunta papper med info om, inför och efter operationen och recept på sprutor och omepazol.

Efter det fick jag träffa underbara sköterskan Bodil, som antecknade min vikt, längd och omfång runt magen. Hon frågade även om min maxvikt, 101 kg.....

Efter det fick jag gå in till besöksrummet, där vi alla sedan samlades. 6 stycken var vi på gruppinformationen, jag, en ung tjej med tolk, en medelålders tjej och sedan tre killar. Kirurgen, Sven, gick igenom en massa information med både bildspel och en liten video. Sedan kom sköterskan in och pratade lite information ang. kosten och så.

Sen var det dags för enskilt samtal med kirurgen. Jag gick in näst sist, och hade innan dess fått reda på att alla före mig blivit Godkända och att de skulle gå ner ca 8 kg samt 10 kg innan OP-tid i mars. Jikes, tänkte jag. Det är ju mycket! :S

Hur som helst så var det inga problem inne hos kirurgen Sven. Han frågade lite om min viktresa, min maxvikt och vi gick igenom provsvaren från då jag lämnade blod på vårdcentralen här hemma. Han tog även blodtryck och lyssnade på hjärtat - Det såg bra ut och han sa att jag verkade ju helt klar i huvudet; Tack för den, svarade jag och vi skrattade gott ihop.

Är det här något för dig? Frågade han. "Ja, jag tror det... eh.... VET det", kom jag på mig själv att säga. Jag kan ju inte verka osäker... Det tror jag med och då tycker jag vi bokar in det hos Bodil och så syns vi ju snart igen.

Va? vad sa du sa du? Är det DETTA jag legat sömnlös över i en veckas tid? Detta jag varit SÅ nervös inför? Detta jag övat upp ett försvarstal för? Prisa herren, jag blev GODKÄND!!

2 kg (?!) ska jag gått ner på 2 veckor - piece of cake för mig som bantat hela mitt liv!

Han skickade mig vidare till än en gång, underbara Bodil, som bokade in mig för Operation den 9 Mars. Vi pratade lite när hon plötsligt utbrast; 2 kg? Ska du bara gå ner 2 kg?? Det har jag ALDRIG varit med om innan....! Men du, gå ner så mycket du bara kan. Det är lika bra att kroppen ställer in sig på viktnedgång och du vet ju att.. man kan ju bli "inringd pga återbud" så det är lika bra att sätta fart direkt :) Absolut!

Sen var det bara att åka hela vägen hem igen. Denna resan med världens lyckorus, istället för världens ångest. Underbart lycklig, är vad jag är!

Hoppas man får sova nåt i natt nu med. Tankarna snurrar. Och hoppas barnen håller sig lugna :p

Funderar förresten på att köpa ett promenadband från Attract, 3990 kr kostar det. Nån som testat?

Så var det bara onsdag och torsdag kvar, idag och imorgon alltså. 2 dagar. Sen smäller det!

---

Jag har väl egentligen inte så mycket att skriva. Jag är ledig idag och i morgon jobbar jag mellan 12-19.30. Sen är det fredag! Vi kommer ju åka här ifrån direkt efter vi lämnat barnen på dagis vid 06.30 på fredag morgon. Sen tar det ca 2 timmar till Kristianstad från oss. Hoppas vi hinner? Ska ju hitta parkering, sjukhus och avdelning också....

Dock kan vi ju inte lämna barnen tidigare eftersom dagis öppnar först då. Äh, vi kommer nog fram i tid ändå.. :) Sambon ska som sagt följa med och det känns tryggt. Han är (förutom hans chef också då, hmf!) den enda som vet om att jag ens funderar på denna operationen. Men, blir jag godkänd på fredag så kommer jag berätta för mina föräldrar och syskon redan på lördag - kan inte hålla mig!

Är urnervös! :S

---

Jag kan förstå att man känner sig besviken och tycker det är piss att det går snabbare för vissa. Absolut, visst förstår jag det alltid! Däremot kan jag INTE förstå varför man ska börja "klaga" på personen i fråga; alltså mig. JAG har personligen inte gjort något för att "få tränga mig före" i kön. Jag har inte tjatat, hotat, bönat eller bett om att min resa ska få gå snabbare - än någon annans. Skulle aldrig falla mig in! (om jag inte var dödligt sjuk möjligen!)

---

Den 29/11 skickades min remiss från Vårdcentralen - och nu den 21/1 får jag komma på bedömningsmöte. Nästan exakt 2 månader har det tagit, då det dessutom varit julledigt där emellan. Detta med hjälp av vårdgarantin, som ju så gott som ALLA kan ta hjälp av (inte de i Dalarnas län, vad jag har förstått?)

Jag tycker det är oerhört trist att vi inte kan glädjas MED varandra istället, vi som är på samma resa... Jag går inte och är bitter på de som redan har opererats och nått sin normalvikt. Lixom.

---

Tråkigt. Tråkigt. Förutom idag är det i alla fall bara 6 dagar kvar tills bedömningen är för min del. Så SJUKT spännande!! :)

---

---

Trodde jag skulle slänga ut karl-jäklen ur huset! Han VET hur känsligt det här är för mig. Jag har inte berättat om det här för NÅGON ANNAN - än just honom. Inte mina föräldrar (som jag står väldigt nära annars), inte för någon! Han visste att jag inte ville berätta - ändå är det det första han gör, berättar för sin chef! Varför sa han bara inte att det var ett väldigt viktigt läkarbesök? Varför berättade han ingående och varför sa han att JAG skulle dit? Kunde han inte dragit till med att han själv behövde till tandläkaren, eller vad f*n som helst??

---

Är jag löjlig? Dum? Inte vet jag. Jag börjar bli knäpp av det här. Vill bara veta, vill bara ha det gjort! Besviken är jag i alla fall... väldigt besviken. Och ensam i mina tankar som rör en operation....

Jag tänkte då berätta lite löst om vem jag är, vill inte bli för personlig men inte heller helt anonym. Jag är 25 år och bor i Blekinge tillsammans med min underbara sambo och våra 2 små barn. En som snart fyller 4 år och minstingen är 2,5 år.

---

Jag har väl egentligen alltid "varit lite större än alla andra", redan kring 11-års ålder. Min längd stannade på ynka 152 cm, vilket innebär att "fettet" sätter sig på magen (lite armar och lår) men främst mage. Detta i sin tur innebär att man nu ser ut som en boll - det finns ju ingen längd att "dra ut" det på.....

---

Min maxvikt uppnådde jag som gravid, 152 cm kort och vägde 104 kg. Hade panik! Kunde inte röra mig eller nånting. Tur att mycket av det försvann när barnet var ute. Vikten stannde på 89 kg. Och det är nästan där jag är idag. Idag väger jag nämligen ca 85 kg, på tok för mycket alltså och jag tror en bra vikt för mig hade legat kring 55 kg.

---

Eftersom jag "bara" väger 85 kg innebär att jag ligger i riskzonen för att INTE bli godkänd för en operation. Mitt landsting har dock BMI gräns på 35 - vilket jag preciiis snittar. Hoppas dock att läkaren tar med mitt midjemått (som är på ca 110 cm) och att det finns diabetes typ 2 i släkten. Hoppas, hoppas.

Jag ringde min vårdcentral den 15/11 och förklarade min situation, och min önskan; en operation. Sköterskan kunde se min "viktresa" genom de 3 senaste åren i min journal, då jag haft kontakt med dietister, jag har vägt mig konternueligt under en period hos en läkare en gång i månaden, jag har fått reductil och Xenical utskrivet.... You name it!

Jag väntar nu på att få komma till ett bedömningsmöte på Aleris, Kristianstad. Dit ska jag den 21 Januari 2011. Superspännande! Jag kommer berätta mer om min resa, en annan dag. Nu blir det film med sambon ♥